Hur mår flyktingar?


När du vill vill hjälpa flyktingar är det bra att veta hur en människa som flytt mår och vilka faser man går igenom.

Alla flyktingar som kommer till Sverige har gått igenom en katastrof av något slag. För en människa som befinner sig i en situation då krig, förtryck och förföljelser råder är flykten oftast den enda utvägen.

De som flytt bär ofta med sig en dödsångest efter att mött döden som blivit verklig och närvarande. En del flyktingar uppger att de på ett hallucinatoriskt sätt har ätit med döden, sovit med den osv. En del har lärt sig att leva med den. Andra har bedövat sig med droger för att orka med, och somliga har valt att ta sitt liv. De som kommer till Sverige har alltså flytt från döden.

Förluster av olika slag

Det är viktigt att veta att flyktingar aldrig hunnit bearbeta sina upplevelser innan de når Sverige. De kommer alltså hit med en tung börda i sitt inre. De har gjort förluster på olika sätt, förlorat sina anhöriga, sitt hem, sina ägodelar, sin sociala identitet osv. Detta kan ge anledning till att flyktingar, för att känna sig trygga, begär pengar och materiella ting och vill ha mer och mer.

Ensamhet skapar misstänksamhet

På grund av separationen ifrån familjen och vännerna känner sig flyktingen ofta rotlös och splittrad. Flyktingen upplever ofta sig ensam om sina problem och det skapar misstänksamhet mot människor i omgivningen. Det kan t ex bli så att föräldrarna inte litar på sina barn utan tror att de ska tala bredvid mun på lekplatsen eller i skolan och försätta föräldrarna i en svår situation.

I länder där inga myndigheter fungerar tappar man ofta tilltro till myndigheter, politiska partier, de egna ledarna, samhällets institutioner etc och denna misstro följer ofta med till Sverige.

Samtidigt finns det en väldig överlevnadskraft hos dessa människor. De har lärt sig att undvika bomber, skottlossning och olika faror.

Flyktstadier från beslut till nyetablering

Att ta beslutet att fly kan ge dåligt samvete, för att man överger andra i samma situation. Under flyktstadiet passerar flyktingar olika gränser, både inre och yttre. Till de förstnämnda hör att man efter varje svårighet man klarat stärks i sin självkänsla, till de senare hör alla slags svårigheter som flyktingar möter under denna fas. Bearbetning av krisen och en positiv utveckling sker i varje stadium.

Den fysiska flykten
Att fly från ett område till ett annat, att passera en militär postering eller en gräns mellan olika länder, att skaffa pass eller pengar till pass, att gå ombord på ett flygplan eller fartyg räknas till fysiska gränser. Sådana svårigheter utsätts flyktingar för i den första fasen av flykten och detta skapar ångest.

Den första distansen
Till sist är då flyktingen i Sverige och han får distans till katastrofen. Kriget eller regimen angår inte flyktingen längre på samma sätt och han börjar sova bra och får lust att göra saker. Han befinner sig i en slags glädjechock. Det nya landet är ett paradis. Ett exempel är en afrikan som kom till Sverige mitt i vintern när det var kallt och blåsigt. Trots det menade han att Sverige var paradiset, och det var en inre upplevelse som fick honom att tycka så.

Olika nationaliteter, politiska grupper etc börjar umgås med varandra under denna period och för svenskarna är det lätt att missuppfatta flyktingarnas situation. Man tror att allt är bra. Egentligen är inte flyktingen realistisk i sin bedömning av tillvaron, och gentemot personalen på en förläggning eller kommunal mottagning blir flyktingen överdrivet vänlig och vill på alla sätt visa sin tacksamhet. Distansstadiet varar ungefär tre månader, och är alltså de första månaderna i Sverige.

Den nya situationen i Sverige
Under detta stadium börjar flyktingen upptäcka sin situation i Sverige. Det kanske är svårt att få olika tillstånd och att ordna bostad. Rädslan kommer tillbaka. Åter blir flyktingen intresserad av sitt hemland. Han tar kontakt med släkt eller familj som finns kvar där borta. Flyktingar i det här stadiet blir ofta oroliga och rastlösa, får sömnsvårigheter och blir irriterad och misstänksam på andra flyktingar.

Psykosomatiska besvär uppkommer
Det är vanligt att den tidigare s k katastrofperioden ger sig tillkänna igen och flyktingen söker sjukvården för psykosomatiska sjukdomar. Vanligt är att man klagar på värk i muskler och lederna ont i leder och på orkeslöshet. Magont, huvudvärk, yrsel och sömnproblem är andra psykosomatiska symptom.

Klagomål och hot
Många anställda på Migrationsverket och kommunala flyktingmottagare får under detta stadium ta emot klagomål och hotelser från flyktingar. Flyktingen vill byta tolk, är inte nöjd med sin utredare, klagar på maten osv. En vuxen person går tillbaka i utvecklingen och kan bete sig som ett barn, bli avundsjuk för att en annan flykting har fått en bättre jacka eller säng. Flyktingen överför sin egen ångest till personalen, som i sin tur kan svara med att överföra sin ångest på flyktingen. Det blir en ond cirkel. Flyktingen blir också ambivalent och ändrar sig hela tiden. Man kanske tackar ja till en kommunplats men ångrar sig sedan. Detta är ofta det svåraste stadiet.

Källan till lyckad integration
Nu kan också fördomar börja ta fart bland personalen och man tycker att flyktingar är gnälliga och bråkar om struntsaker. Trots sin tyngd kan denna fas bli källa till en lyckad integration för flyktingen och ett konstruktivt arbete för personalen. Det gäller att förstå dynamiken i denna process.

Överaktivitet, oro och besvikelse samt obearbetade känslor under första stadiet leder i många fall till depression. Flyktingen blir nedstämd och isolerad och intresserar sig allt mindre för omgivningen. Man blir uppgiven och apatisk. Under den här perioden kan det finnas risk för att flyktingen begår självmord, speciellt om man blir utvisad. Det ska också sägas att inte alla drabbas av detta sista stadium.

Konfrontationsstadiet
Det viktigaste, men också mest krävande stadiet för såväl flyktingen som personalen, är konfrontationsstadiet. När uppehållstillståndet till sist blir en verklighet skapas nya förhoppningar, den sociala omsorgen träder i kraft och flyktingen börjar tro på en framtid i landet. Nu gäller det att flyktingen får positiva relationer med samhälle, kyrka och människor i sin omgivning. Nu blir flyktingen överlevnadskraft synlig. Trots det positiva som hänt finns många svåra frågor att ta ställning till i den nya tillvaron. Här behöver vi alla samverka för att flyktingar som kommer till oss ska få känna sig som hela människor, accepterade och värdefulla.