Fika och fotboll med nyanlända flyktingar


En mörk, snöig och ogästvänlig kväll åker en grupp frivilliga från Saronkyrkan till Sagåsen för att visa nyanlända flyktingar lite värme och försöka lysa upp deras kväll.

Väl framme vid Migrationsverkets Ansökningsenhet i Kållered söder om Göteborg närmar sig volontärerna huset där de ska tillbringa några timmar med de nyanlända flyktingarna en torsdagskväll i december. På den sista biten av vägen fram till lokalerna sticker en person ut huvudet genom en dörr och tittar frågande. Snökaos har gjort att gruppen blivit lite sena. Klockan har passerat 18.00.

— Five minutes, just five minutes, säger Arvid Brunnegård till mannen samtidigt som han visar fem fingrar på ena handen. Arvid är, tillsammans med sin fru Sara, samordnare för Saronkyrkans engagemang för nyanlända flyktingar på Migrationsverket. Mellan klockan 18.00 och 20.00 varje kväll i veckan hålls en lokal öppen på Ansökningsenheten där asylsökande och andra besökare är välkomna att vistas under ett par timmar. Ofta står det människor utanför dörren redan innan klockan har slagit 18.00 men den här kvällen har man nog börjat misströsta och gått tillbaka till sina rum på anläggningen.

De fem minuter som Arvid bad om används till att duka fram kaffe, te och kex; och till att
ställa fram lite leksaker, penslar och färger; ta på sig namnlappar och be en bön. Därefter låses
dörren upp. Nu har faktiskt flera personer kommit till lokalerna som disponeras av ett antal
organisationer som hjälps åt med arbetet bland de nyanlända på Sagåsen.

Fika och fotboll säkra kort

Lokalerna består av ett allrum med en leksakshörna för de mindre barnen, bord för målning och pyssel och en soffgrupp. I entrén finns ytterligare ett bord och två längre bänkar. Det är också där som fikavagnen rullas fram ifrån det lilla köket längst in. Kvällens första besökare förser sig raskt med kaffe och te. Vattenkokaren går för fullt och plastkopparna fylls på med hett vatten. En barnfamilj ger sig direkt in i lekhörnan och börjar leka. Ett fotbollsspel drar till sig några yngre mäns uppmärksamhet. En familj från Makedonien talar ingen engelska men tyska. Vem talar tyska i gruppen? Jo, Sara. Sara blir engagerad som tolk.

Ovissheten är svår

Två andra personer ber om te och det serveras till dem. De sätter sig sedan på varsin sida om bordet
i foajén. En av dessa två är Ringbar. Han kommer från Urmia i Iran, är 26 år och kom från Norge till Sverige för sju dagar sedan. På Migrationsverkets anläggning väntar han nu på transfer och beslut om asyl.

— Chansen är 50-50 att jag får stanna, säger han. Tvärs över bordet sitter Nahid som är 40 år
och kommer från Teheran. Hon anlände till Sverige idag.

— Imorgon klockan åtta ska jag lämna fingeravtryck, förklarar hon på engelska. Sedan vet hon inte vad som kommer att hända. Hon kommer att förflyttas från ansökningsenheten till någon annan plats i landet. Hon hoppas att hon kommer till ett varmt ställe. Nahid har ingen familj i Sverige och hon har kommit ensam. Hon är klädd i jeansjacka, jeanskjol och tunna skor med höga klackar. Runt halsen hänger ett litet kors i guld.

— Jag är kristen, säger hon. Hur är det i Sverige? Är det katolskt eller protestantiskt? Nahid säger att hon vill gå till en kyrka på söndagar och undrar om det kan finnas jobb i någon kyrka. Sara Brunnegård säger till henne att gå till en kyrka, vilken som helst, när hon har blivit förflyttad.

Lite senare sitter Sara och läser en tidning med en kille från Somalia. Det slutar med att kartboken kommer fram. Båda två lutar sig snart över den och tittar på Afrikas horn. Killen berättar att han heter Maxhmudattu och är 23 år. Runt om i lokalerna pågår det olika aktiviteter som lek, pusslande, målning och samtal.

Klädutdelning

Så öppnar Sara och Arvid dörren till ytterligare ett rum, ett litet förråd där det finns kläder. En liten kille får en mössa och en halsduk ur höstens kollektion. Munnen visar ett brett leende. En tjej springer ut till sin pappa och visar upp kängorna hon precis fått. Snö och minusgrader råder och många nyanlända flyktingar kommer utan de kläder som behövs för att kunna vara ute och leka. När klockan närmar sig 20.00 börjar volontärgruppen plocka ihop leksaker och städa undan fikat. Lite dammsugning behövs.

Namnlapparna samlas in och läggs i en skål som placeras i Saronkyrkans skåp. I morgon kommer
en annan grupp frivilliga. När lamporna släcks och kvällens besökare lämnar lokalen säger Nahid
med knäppta händer till en av volontärerna hon talat med under kvällen:
— Pray for me. Sedan går hon ut.

Text: Alexander Hagerius
Foto: Alexander Hagerius och Sara Brunnegård