Vad säger Bibeln?


Bibeln visar en positiv attityd gentemot invandraren och att därför ska den attityden också vara den kristnes hållning.

Hela mänsklighetens historia är egentligen en berättelse om folkvandringar, tvångsförflyttningar och flykt. Så länge historia har skrivits berättas det om hur enskilda eller hela folk tvingats på flykt.

Flyktingar i Bibelns berättelser

Läs vidare

Så länge det har funnits länder har det också funnits människor som tvingats fly från sina länder. Bibeln är fylld av sådana skildringar. Här får du några exempel, förklarade med Migrationsverkets termer:

  • Noa var båtflykting.
  • Abraham bröt upp från sitt land på grund av en religiös uppenbarelse.
  • Josef blev såld som slav till Egypten (trafficking med dagens ord).
  • Josefs familj fick sedan uppehållstillstånd i Egypten på grund av anknytning.
  • Mose flydde för sitt liv efter att han dödat en egyptier. Återinvandrade sedan, bara för att ytterligare senare leda en massflykt från Egypten.
  • David fick fly för kung Saul på grund av att han var oppositionell.
  • Daniel blev tillfångatagen av ockuperande makter och förflyttad från sitt 
hemland.
  • Maria, Josef och Jesus var skyddsbehövande och kände en välgrundad fruktan för att deras barn skulle straffas med döden. Därför flydde de till Egypten och fick ett tidsbegränsat uppehållstillstånd.
  • Paulus var en konstant migrant och kunde försörja sig tack vare att han hade arbetstillstånd

Folkvandringen i Europa och Asien

Läs vidare

Under folkvandringen i Europa och Asien, som började redan före Kristi födelse, satte sig hela folk i rörelse. De flydde undan framryckande erövrare som hunner, romare och andra. Flyktingarna i Europa bidrog till det romerska imperiets fall, då nya folk fördes till nya platser. Folkvandringarna lade grunden till de europeiska stater som finns idag, vilket också berörde Sverige.

Sverige är ingen isolerad ö vare sig historiskt, geografiskt, etniskt eller religiöst, utan en del av den övriga världen. Därmed är också vi delaktiga i den förändringsprocess som världen ständigt befinner sig i.

Idag finns det i Sverige över 2 miljoner människor av utländskt ursprung och de representerar nära nog alla jordens länder.

Bibelns perspektiv

Läs vidare

Bibeln är grunden för oss kristna. I Guds ord får vi en rätt syn när det gäller attityd, inställning och engagemang för människor med annan bakgrund. Bibeln lär tydligt och klart att alla människor är skapade till Guds avbild. Gud har inte anseende till personen. I hans ögon är alla människor lika värda. Han älskar alla människor.

Som Guds barn måste vi sträva efter att se på oss själva och varandra med Guds ögon, i hemmet, i klassen, på arbetet, i församling och i samhället i stort. Vi kan inte sätta oss över vad Gud själv uttryckt i sitt ord. Vi kan uppskatta skillnader i kultur och hudfärg och njuta av mångfalden som en del av den underbara variationen i Guds värld. Det är en del av Guds plan för ett rikt liv åt mänskligheten.

Bibeln säger att Gud älskar invandraren och att vi ska visa invandraren kärlek. Vår kallelse är att vara iklädda Guds sinnelag och älska invandraren, därför att Gud gör det. Det gäller alltså att fyllas av hans sinnelag. Då kan vi på ett rätt sätt möta de nya människorna ibland oss, inte som objekt utan som medvandrare.

Invandrare på gamla testamentets tid

Läs vidare

Tre perspektiv formade lagarna angående invandraren i Gamla testamentet:

1. Skrifterna

Israels folk hade själva upplevt vad främlingskap var under vistelsen i Egypten. Den Gud som räddade Israel är de svagas och förtrycktas beskyddare. Förbundet bygger på allas delaktighet i dess krav och privilegier. Landet är heligt och får inte orenas. Därför måste även invandraren anpassa sig till förbundsföreskrifterna. Med vissa undantag gällde samma föreskrifter för invandraren som för den infödde.

2. Rätt till juridiskt skydd

Juridiskt skulle invandraren åtnjuta samma rättsskydd som israeliten. Det var förbjudet att ”vränga rätten” för invandraren, 5 Mos 24:17, och att förtrycka honom, 2 Mos 23:9.

3. Människor att speciellt värna om

Tillsammans med änkan och den faderlöse nämns invandraren som delaktig av den tidens ”socialbidrag”. Det fungerade så att judarna medvetet skulle lämna kvar säd, druvor, oliver med mera på åkrar och planteringar så att bland annat invandraren skulle få en chans till uppehälle. Överhuvudtaget nämns invandraren ofta tillsammans med änkan och den faderlöse, ibland även den fattige. Denne tillhör den kategori människor i samhället som det är Israels kallelse att speciellt värna om. Om dessa förorättas och förtrycks är Israels gudsdyrkan tämligen meningslös och deras förtröstan på gudstjänst och offer grundlös.

Vi kristna har i allra högsta grad ett speciellt ansvar för invandraren som bor i landet. Gamla testamentet ger anledning att starkt ifrågasätta en likgiltig eller neutral inställning till invandraren.

Nya testamentet om invandrare och främlingar

Läs vidare

I Nya testamentet talas det om främlingen på tre olika sätt:

1. Den kristne som är en främling på jorden

De kristna är gäster och främlingar på jorden, eftersom deras rätta hem är himlen.

2. Främlingen som är ”utanför”

Den som inte tillhör den egna folkgruppen är utanför på ett eller annat sätt. Det talas en del om främlingar i denna bemärkelse och hur de bör tas emot.

Det finns många exempel på att Jesu kontakt med dem som inte tillhörde det utvalda folket Israel, det vill säga de som kallades främlingar, upprörde det utvalda folkets representanter, främst fariséerna och de skriftlärde. Den gränsöverskridande tendensen i det som Jesus gjorde och sade är alltså klart dokumenterad i evangelierna. Jesu attityd mot främlingar är ibland mer välvillig än mot det utvalda folkets representanter. När en romersk hövitsman har betygat sin tro på Jesu makt att bota hans tjänare säger Jesus i Matt 8:10: ”Sannerligen, inte hos någon i Israel har jag funnit en så stark tro.”

3. En främling kan vara min nästa

Jesus menar att en främling kan vara densamme som min nästa. När en skriftlärd frågar Jesus vem som är hans nästa berättar Jesus liknelsen om den barmhärtige samariern. Den slagne mannens nästa är främlingen, samariern som bevisade honom barmhärtighet. En liknande uppfattning om främlingen, samariern, visar Jesus också i berättelsen om de tio spetälska. Den ende som kom tillbaka för att tacka för att han blivit botad var samarier.

Den stora domscenen i Matt 25:31-46 ger en god bild av hur Jesus ser på främlingen och hur en sådan ska tas emot. (I den svenska texten har man valt att översätta det grekiska ordet xenos som betyder främling, med det svenska ordet för hemlös).

En av frågorna som ställs, både till dem som står på den högra sidan och den vänstra sidan om människosonen där han sitter på sin härlighets tron, gäller attityden mot främlingen. Har han blivit väl mottagen eller inte? ”Jag var främling och ni tog hand om mig… Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.”

Eftersom Jesus identifierat sig med främlingen har tanken på Guds förbund med ett särskilt folk försvunnit. Det nya förbundet, Kristi församling, är på sätt och vis också ett utvalt folk, men inte längre begränsat till enbart Israels folk.

Jesus ger sina lärjungar ett viktigt uppdrag som rör alla folk: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar…” Matt 28:18-19.

Hur såg det ut i den första församlingen?

Läs vidare

Det nya förbundet skär över alla gränser. Den gränsöverskridande tendensen i det Jesus gjorde och sade, Jesu välvilliga attityd mot främlingar, banar väg för en positiv inställning gentemot främlingar hos de människor som tillhör det nya förbundet. Denna positiva attityd fanns också hos apostlarna och i de första kristna församlingarna.

Aposteln Petrus stora problem var den djupa klyftan mellan judar och icke-judar. Det var först när Gud talade till honom i en dramatisk dröm som han insåg att Gud älskar alla lika mycket. Resultatet blev att han för första gången i livet gick över tröskeln till ett romerskt hem med orden: ”Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor utan tar emot var och en som fruktar honom och som gör vad som är rättfärdigt, vilket folk han än tillhör” (Apg 10:34-35).

Vi ser alltså att den gränsöverskridande tendensen har fortsatt i de första församlingarna. Det nya förbundet omfattar både judar och greker, alla folkslag under himmelen.

 

Utifrån detta kan slutsatsen dras att Bibeln visar en positiv attityd gentemot invandraren och att det således ska vara den kristnes hållning.